På lördagseftermiddagen gästade KSF Kosova oss för årets sista hemmamatch i seriespelet och efter en del mindre bra insatser i de senaste matcherna var det med blandade känslor man såg fram emot matchen. På nytt hade vi varit tvingade till en del förändringar i laguppställningen pga avstängningar, skador, mm. Tycker att vi inleder matchen bra trots allt och skapar lägen för ett ledningsmål. Kosova var inte helt ofarliga och även de skapar några chanser och matchen känns helt jämn. I den
31:e min så gör
Tuve 1-0 när han förvaltar ett friläge på bästa sätt. Trots ledningsmålet får vi inte spelet att stämma och det känns inte helt tryggt. Under halvtidsvilan försöker vi rätta till de brister som vi såg ifrån sidlinjen för att få ett lite stabilare spel. Andra halvleken inleds ungefär som den första och i den 57:e min kommer 1-1 när Kosova tilldöms en straff och i samma situation drabbas JC av en så kallad målchansutvisning. Nu kändes det som att denna dagen också var förstörd men på något konstigt sätt tar vi oss samman och i den
69:e min gör skytteligaledaren
Swane 2-1. Den resterande tiden av halvleken präglas av "Hawaiifotboll" där chanser och misstag avlöser varandra hela tiden(stora påfrestningar för hjärtat för undertecknad). När sedan dagens domare blåser för full tid i den 92:e min kan man dra en djup suck av lättnad! Vi gör definitivt inte vår bästa match för året men poängen var viktiga inför avslutningen av årets serie och jag kan faktiskt se lite ljusningar i horisonten.
Laget: Daniel, JD, JC, Oggie, Zebbe, Götze, Mackan, Tim, Robin, Tuve, Swane,
VA, Grimberg, Anton, Stoltz, Mackan(U19).
"Liket lever"
Uffe P